I klinisk praxis hänvisar chockvåg till chockvågsterapi, och graden av smärta varierar från person till person. Men ju svårare smärtan är, desto bättre blir effekten. Det finns ingen nödvändig koppling mellan de två.
Chockvågsterapi är en sjukgymnastik som behandlar sjukdomar genom att applicera lämplig energi på exakta områden. Den energi som används och det valda området avgör direkt behandlingseffekten, oavsett patientens smärtnivå under operationen. Om energin är för låg kan den terapeutiska effekten inte uppnås, och om energin är för hög kan biverkningar uppstå.
Extrakorporeala chockvågor med låg energi och medellång energi används vanligtvis för att behandla kroniska sjukdomar i mjukvävnadsskada, broskskador och ytliga benförekomster, medan extrakorporeala chockvågor med hög energi ofta används för att behandla djupare icke sammanfogad benvävnad, fördröjd frakturläkning, och lårbenshuvudnekros och andra osteogena störningar.
Generellt sett gäller att ju högre energinivå chockvågen har, desto högre grad av smärta. Men ju högre smärtnivå, desto bättre behandlingseffekt. Under behandlingsprocessen kommer läkare att välja lämplig energinivå och behandlingsmetod utifrån patientens specifika tillstånd för att uppnå bästa behandlingseffekt.
Om patienten känner uppenbar smärta eller obehag bör de informera läkaren i god tid så att läkaren kan anpassa behandlingsplanen eller avbryta behandlingen. Överdriven smärta kan orsaka extra belastning på kroppen och kan påverka behandlingens effektivitet.